Kallvalsad färgbelagd galvaniserad stålrör

1.Draghållfasthet (σb): Den maximala kraften (Fb) som ett prov utsätts för i spänning när det dras, dividerat med spänningen (σ) som erhålls från provets ursprungliga tvärsnittsarea (So), kallas draghållfasthet (σb) i N/mm2 (MPa). Den representerar ett metallmaterials maximala förmåga att motstå skador under spänning. Där: Fb - den maximala kraft som provet motstår när det dras, N (Newton); So - provets ursprungliga tvärsnittsarea, mm2.

2.Sträckgräns (σs): metallmaterial med sträckfenomen, spänningen när provet kan fortsätta att töjas utan att kraften ökar (förblir konstant) under sträckningsprocessen, kallad sträckgräns. Om kraften minskar bör de övre och nedre sträckgränserna särskiljas. Enheten för sträckgräns är N/mm2 (MPa). Övre sträckgräns (σsu): den maximala spänningen innan provet ger efter och kraften först minskar; Nedre sträckgräns (σsl): den minsta spänningen i sträckfasen när den initiala transienta effekten inte beaktas. Där: Fs - sträckkraft (konstant) för provet under spänning, N (Newton) So - provets ursprungliga tvärsnittsarea, mm2.

3.Förlängning efter brott: (σ) I dragprov kallas procentuell ökning av provets längd efter att provet dragits bort från skalan till den ursprungliga skalans längd förlängning. Uttryckt i σ är enheten %. Där: L1 - provets längd efter att provet dragits bort, mm; L0 - längden på provets ursprungliga stigning, mm.

4.Fraktionell krympning: (ψ) I dragprovet kallas den maximala krympningen av tvärsnittsarean vid krympningen efter att provet har dragits av, som en procentandel av den ursprungliga tvärsnittsarean, för fraktionell krympning. Uttrycks som ψ i %. Där: S0 - provets ursprungliga tvärsnittsarean, mm2; S1 - den minsta tvärsnittsarean vid krympningen efter att provet har dragits av, mm2.

5.Hårdhetsindex: ett metallmaterials förmåga att motstå trycket från ett hårt föremål mot en yta, kallad hårdhet. Beroende på testmetod och tillämpningsområde kan hårdheten delas in i Brinell-hårdhet, Rockwell-hårdhet, Vickers-hårdhet, Shore-hårdhet, mikrohårdhet och högtemperaturhårdhet. För rör används vanligtvis Brinell-, Rockwell- och Vickers-hårdhet tre.

Brinellhårdhet (HB): Använd en stål- eller hårdmetallkula med en viss diameter, pressa den angivna testkraften (F) in i provexemplarets yta, ta bort testkraften efter den angivna hålltiden och mät intryckningsdiametern (L) på provexemplarets yta. Brinellhårdhetsvärdet är kvoten som erhålls genom att dividera testkraften med intryckningens sfäriska yta. Uttryckt som HBS (stålkula) i N/mm2 (MPa).